Lider för tillfället av svår reslängtan. Ja, det är faktiskt en form av lidande! Det tar sig uttryck i sjok av rastlöshet kombinerat med ett ganska omfattande dagdrömmeri..
Men i väntan på nästa äventyr försöker jag leva i nuet och istället se tillbaka på mitt förra.
Att resa med tåg ligger i tiden, Facebook-gruppen ”Tågsemester” har i skrivande stund över 56 000 medlemmar och får allt större utrymme i media, i samma takt som att flyget allt mer ifrågasätts.
I somras åkte jag på en solotågluff till kontinenten. Köpte ett Interrailkort som innefattade 15 resdagar under en 30-dagarsperiod, ett så kallat ”Global Pass Flexi”.
Här är resultatet, sju länder, elva städer, 19 tåg, två bussar, en färja, cirka 7 000 km och jag vet inte hur många timmar senare!
Resans första stopp blev Hamburg, som för så många andra som byter tåg i den här livliga tillika Tysklands andra stad. Jag stannade däremot här ett par nätter för att bättre kunna bilda mig en uppfattning om staden. Det blev mycket promenerande, och hurtig som jag var här i början på resan var jag ute tio timmar i sträck första dagen. Det satte sina spår. Jag vandrade längs med floden Elbe, hämtade en gratisbiljett och åkte upp i Elbephilharmonin med magnifik utsikt över staden, tog mig igenom Reeperbahn kvällstid och åt kulinariska specialiteter såsom döner och hamburgare 😉
Färden fortsatte sedan med direkttåg till München. Det är smidigt att åka tåg i Tyskland – för de flesta tåg behöver man inte boka sittplats utan det är bara att sätta sig. För de säten som är bokade finns det små displayer ovanför varje säte, så som svensk känner man sig nöjd och välinformerad och slipper noja huruvida man tagit någon annans plats eller ej..
I München bodde jag på ett vandrarhem som bestod av hundratalet våningssängar i ett tält – hur coolt som helst. Jag fick både uppleva storstadsvibbar och lägerliv på samma gång, dessutom gick det att bada floden Isar mitt i centrala stan!
Sedan blev det nattåget mot Venedig. Här hade jag nog en av de mest häftiga upplevelserna. Att åka tåg mitt i natten genom ett hänförande alplandskap, med pampig musik i öronen och månen där utanför och fem andra halvsovande personer i kupén som sällskap – wow. Lite extra krydda var det när vi nådde italienska gränsen och jag tappade räkningen på antalet gånger vi behövde visa upp våra diverse resehandlingar för den misstänksamma polisen. En av få gånger under resan som jag kände obehag.
Väl i Venedig köpte jag en karta till överpris för att känna mig trygg om att hitta tillbaka till tågstationen igen.
Fyra timmar i en het och fullproppad metropol räckte gott. På eftermiddagen tog jag ett betydligt lugnare tåg och fullkomligt njöt av att plötsligt befinna mig på italiensk landsbygd. Så kändes det i varje fall. Efter ett par timmar nådde jag Trieste, som jag hittat på måfå i min research på grund av dess avskilda men samtidigt strategiska läge vid havet. Här var det inte så många turister, utan jag googlade mig till en strand där lokalbefolkningen hängde dagarna till ända. Här tillbringade jag några avkopplande dagar, skönt att pausa lite från kringresandet ett tag.
Sen gick färden vidare med buss till Ljubljana, ev av resans absoluta höjdare! Den lilla staden med knappt 300 000 tusen invånare kändes som tagen ur en saga. Här körde inga bilar i city, utan här var det strosandet som gällde. Turiststråk och restauranger varvades med butiker på båda sidor av den obligatoriska floden. I bakgrunden tronade stadens slott. Ed Sheerans ”Castle on the Hill” gick varm i mina hörlurar här. Jag tältade återigen, den här gången i ett eget tält hos en man som hade AirBnB-verksamhet i sin trädgård, ett stenkast från city. Helt perfekt!
Här åkte jag ett sightseeing-tåg som drevs på el, shoppade second hand till kilopris, åt fantastisk och billig burek och drack mig lätt berusad på öl till happy hour-pris. Ena kvällen drog ett av de värsta åskovädrena jag varit med om in över staden, då var jag inte så kaxig..
Härnäst väntade några dagar i Österrike, även det fantastiska dagar. Jag började med ett något försenat tåg (första förseningen!) till Salzburg, staden känt för Sound of Music och Mozart. Bodde på ett vandrarhem som hette YoHo – om det är något boende jag rekommenderar från min resa är det det här! Så gästvänligt, öppet, fräscht, tillgängligt. Eller vad sägs om gratis salladsbuffé varje kväll, och visning av stadens berömda film, även det varje kväll? 😀
Det bjöds också på goda möjligheter till hiking, bland annat tog jag mig till stadens fästning varifrån jag tog den här favoritbilden.
Nästa stopp blev Wien, där jag hyrde en lägenhet via AirBnb. Det betydde att jag för första gången på två veckor hade en lägenhet för mig själv och jag var överväldigad av möjligheten att kunna laga min egen mat och tvätta kläderna.
Här fick jag även sällskap av min kompis Frida, som åkte ner för att göra mig sällskap bland alla bakverk och gräddvita fasader.
Här gick vi även på en konsert med Ed Sheeran (märks det att jag gillar honom?) – det enda fasta datumet min resa hade och det som hade ”tvingat” mig iväg på den från första början. Jag hade alltså kört en spontanare och köpt biljetterna på en lunchrast över ett år tidigare. Bra tips: vill du se en konsert – gör det utomlands så blir det automatiskt semester!
Efter detta fina minne bestämde jag mig för att återse Italien och tog nattåget till Rom. Det här är något av det bästa med ett Interrailkort – vill man kan man vara hur spontan som helst. Du behöver inte ens ha bestämt dig för vart du ska åka när du kommer till en tågstation, det är bara att se vilka avgångar som finns 😀 😉
Rom hade också något drömmigt över sig, lite som Ljubljana men ändå så annorlunda. Allt var mycket äldre förstås, och större. Men känslan jag fick var densamma. ”Frihet”, antar jag att det rörde sig om.
Jag prickade av de flesta måsten – Fontana di Trevi, Forum, Spanska trappan. Colosseum skippade jag, såg det på håll och det fick räcka. Såhär i mitten på augusti var jag ju inte ensam i stan..
Sedan bar det av norrut igen. På en dag tog jag mig sträckan Rom – München – Berlin. Checkade in på mitt vandrarhem i Charlottenburg strax före midnatt. Det var tredje gången jag besökte Tysklands huvudstad, och resmålet var ett måste. Berlin är Berlin.
Därefter åkte jag österut in i Polen, där jag aldrig tidigare varit. En bekant i Poznan hade erbjudit ett par nätters husrum efter att jag berättat om mina planer för min internationella bekantskapskrets. Här fick jag uppleva en stad från lokalbefolkningens perspektiv för en gångs skull, vilket var väldigt uppfriskande.
Jag närmade mig slutet på resan och rörde mig mot Gdansk vid Östersjöns kust. Det ska dock sägas att tågen blev mer oberäkneliga ju längre norrut i Europa jag kom, så det tog sin lilla tid. I Italien däremot gick tågen som på räls!
Gdansk var en mysig pärla, så nära hem men ändå så annorlunda. Här njöt jag av de sista dagarna i ”frihet”, gick en guidad tur, besökte en konstutställning och gick på en speedwaymatch. Bodde på ett vandrarhem som drevs av ett hippiepar vilket gjorde att jag kände mig som hemma 🙂
Sista dagen tåg jag mig genom ett lantligt norra Polen till färjeläget i Swinoujscie (herregud vad jag trälat med det namnet!), och morgonen därpå vaknade jag upp i ett soligt Ystad! Gick direkt till konditoriet vid stadens största torg och beställde en kaffe med ostmacka. Ändå ganska skön känsla. Tills Pågatåget till Lund blev försenad av oklar anledning..
Hem kom jag till slut.
Jag ser tillbaka på en fantastisk månad, där jag är mest nöjd över att ha klarat det på egen hand. Jag bokade allt själv, tog mig fram själv, fick minnen för livet. Men det hade inte varit samma sak utan de oförglömliga möten jag hade, ofta på tågen. Som när jag åkte nattåg från Wien till Rom tillsammans med vad som visade sig vara en av finalisterna i tyska Talang! Han gjorde några riktigt bra Ed Sheeran-covers med sin gitarr 😉 Eller vad sägs om den trevliga tyska herren som gav mig sin oanvända kollektivtrafikbiljett på tåget mellan Berlin och Poznan?
Jag glömmer det aldrig.
Gröna Julia 