Idag har jag en ledig dag från jobbet och då bockar jag av ärenden på min aldrig sinande att-göra-lista. Men jag tar även tillfället i akt att åka till lotten. Imorgon är det dags att sätta ut de första grödorna i landen, och jag tror att potatisen är redo.
Hur har då mitt potatisexperiment gått? Jodå, på tre veckor hinner det hända en del.
Här är potatisarna som solat utan jord eller vatten
Och här är de knölar som vilat på en bädd av jord och som fått en dos vatten då och då.
Den största utvecklingen skedde redan första veckan. Sedan har det stannat av något. Kanske är det för att de står längre från fönstret nu – det är trångt där den här tiden på året. Eller så går det helt enkelt långsammare.
Jag var som sagt förbi lotten på förmiddagen för att kolla läget inför DEN STORA UTPLANTERINGEN. Kände lite i frilanden, och visst är det några plusgrader där nu. Det kan inte vara något annat efter de här sista veckorna av sommar i april(!)
Imorgon är det även gemensam fixardag för alla som har lott i vårt område, och då kommer det även finnas chans att elda upp organiskt material från förra året. Det har samlats på hög nere vid Fyrisån där koloniområdet slutar, och jag körde ett par lass ner dit jag också. I brist på skottkärra eller annat kärl hittade jag en plastsäck som fastnat i busken mellan vår lott och grusvägen bredvid, så den fick agera transportmedel.
Varför inte spara växtmaterialet och fixa en kompost? Jo, det är precis det vi ska göra. Men vi kunde gott avvara en del, särskilt de lite större grenarna och kvistarna. Vi har nog så det räcker ändå, eftersom vi sparat ALLT från förra året i en sorglig hög i hörnet. Att skaffa en kompost är därför något jag velat göra länge. För mig känns det som att odlingen börjar andas då, när vi själva kan låta det vissna förmultna och bli ny jord. Ny näring tillförs. Kretsloppet sluts. Vi ska köpa en enkel anordning på ett byggvaruhus tänkte vi. Först var tanken att bygga något eget, men sen drog vi ner ambitionsnivån något. Någon måtta får det ändå vara.
Gröna Julia 