Life on a macadamia farm? Why nut?!

For an English version, please scroll down 🙂

Jag och Gettan (ja hon heter så nu) har styrt kosan några mil västerut till en macadamiagård. We went nuts, om man vill uttrycka det så. Sedan 35 år tillbaka drivs Macadamia Holdings (med den fyndiga sloganen ”Why nut?”) av paret Sue och John, och med hjälp av wwoofare som jag producerar de 60 ton nötter varje år. Det är mer än ett ton i veckan! Visserligen räknas skalen med i den vikten, men ändå!

Smakar ungefär som en blandning mellan hasselnöt och mandel 🙂

De gör allt själva – skördar och beskär de 2 500 macadamianötträden, torkar, processar och packar nötterna för att sedan köra in dem till närmsta ombud som transporterar dem vidare runt om i Nya Zeeland och världen.

Allt är ekologiskt med minsta möjliga påverkan på naturen som policy, och görs på ett genomtänkt vis där de i princip inte genererar något avfall. Nötskal och flis från träden funkar exempelvis utmärkt som gödsel. Det gör att de inte behöver använda några kemikalier i produktionen. Nötskalen används även för att driva maskinerna som processar nötterna, det vill säga torkar, ”skalar” och sorterar dem.

Under den vecka jag varit här har jag hjälpt till med det mesta. Huvudsysslan är att plocka nötter från träden. Det har varit en regnig vinter vilket gjort att skörden dragit ut på tiden. Ännu dignar träden av nötter här, som plockas för hand eller med en lång pinne med klo, en picker.

Nötterna samlas ihop på presenningar under träden, och förs sedan till torkning i stora backar. Jag har också klättrat runt i träden som en apa med min såg och lopper i högsta hugg och beskurit – både efter instruktioner som John skriker upp men även efter eget huvud. ”Man lär sig inte om man inte tar egna beslut”.

Efter några dagar var musklerna så trötta så jag nästan föll ur träden, haha. En stund i hängmattan efter ett hårt dagsverke sitter inte fel.

Fyra timmars arbete motsvarar en natts sömn och mat. Kvällar och lediga dagar tillbringas med de andra wwoofarna, franska Pilou och österrikiska paret Anna och Philipp. Och tur är väl det, det finns inte mycket annat att göra ensam här ute i bushen. Vi spelar spel, utfordrar gårdens grisar och får, lagar kulinariska rätter från våra hemländer, diskar i en sink på verandan och går på toa i ett litet bås bredvid nötfabriken. Klassiskt lägerliv, älskar det.

Häromdagen gjorde vi en eftermiddagstur till närmsta strand, på andra sidan kilometervis av snirklande vägar. Det regnade såklart, men vi gav oss inte under promenaden från de svarta sanddynerna och tillslut visade sig solen över månlandskapet som var stranden. Vi utforskade grottor, byggde kanaler i sanden och badade i vågorna. Sommaren är påväg.

Due to the high demand, here comes a version in English 😉

Me and Gettan (yeah, I named ny car that) rode 30 minutes west of Auckland to a macadamia farm. We went nuts, so to speak. For the latest 35 years, the couple Sue and John are running Macadamia Holdings (with the catchy slogan ”Why nut?”), and with the help of fellow wwoofers like me they make a yearly production of 60 tonnes. That is more than a ton a weak! Including husks and shells though, but still!

The taste is like a combination of hazelnut and almond 🙂

They make everything themselves – picking and pruning of the 2 500 macadamia nut trees, drying, processing and packaging of the nuts and finally delivering them to the closest courier who transports them further on all over New Zealand and the world.

The production is organic and really well thought through, with the idea of causing as little harm on the environment as possible and to minimize the waste. Nut husks and shells are doing a great fertiliser, which means that no chemicals are needed. The husks and shells are also used to run the processing machines – to dry, ”peal” and sort the nuts.

During my first week here I’ve been helping out with most duties. The main one is to pick the nuts from the trees. It’s been a rainy winter, which has delayed the harvest. There are still heaps of nuts on the trees, and they are picked by hand or with the help of a picker, a long stick with a claw on.

The nuts are gathered on tarpaulins beneath the trees, and are then taken to the processing unit for drying. I’ve also been climbing the trees like a monkey with a saw and lopper pruning the branches – following instructions shouted to me from John on the ground, but also on my own. ”You don’t learn if you can’t make your own decisions”.

After a couple of days my muscles were so tired I almost fell out of the trees, haha. A hangout in the hammock is the perfect end to a hard day’s work.

Four hours of work equals one night’s sleep and food. Evenings and days off are spent with the other wwoofers, the French Pilou and the Austrian couple Anna and Philipp. And yay to that, there is not so much to do on your own out here in the bush. We’re playing games, feeding the pigs and sheep, cook culinary dishes from our countries, making the dishes in a sink on the porch and go to the toilet in a small shed next to the nut processing unit. Classical camp life like in the old days, love it.

The other day we made a trip to the closest beach, that we reached after kilometres of whinding roads. It rained of course, but that didn’t stop us making the walk over the black sand dunes and when we finally reached the moon landscape that was the beach the sun also came along. We explored caves, built channels in the sand and swam in the waves. Summer is coming.