English further down!
Om förra veckan var en av de tuffaste så var den här en av de bästa hittills.
Napier är huvudorten i ett getingbo av småstäder som går i ett pärlband längs Hawke’s Bay på norra öns östra kust. Den drabbades hårt av en jordbävning på 1930-talet, varpå staden snabbt byggdes upp igen i tidens anda. Art deco går genom allt här, från fasadernas raka linjer och pastelltoner till butikernas utbud av Gatsbykläder och turistattraktionen ”åka i en gammal bil”.
Jag gillar det verkligen. Känns som att befinna sig på en turistort, på semester från semestern. Millie och Dion är ett par i 50-årsåldern som bor i sitt eget lilla paradis, med stor trädgård, en häst, hönsgård och pool. Själva huset i sig är också gulligt med olika vinklar, vrår och uteplatser. Här finns också Gretchen, objektivt sett en av världens sötaste katter.
Wwoofingen har bestått i att plantera sötpotatis, plantera om träd och tvätta poolen, men även enkelt sällskap och konversationer om allt och inget har förgyllt tillvaron för sjukskrivna Millie.
Med under veckan har även wwoofarna Fine och Lena från Tyskland varit. Tillsammans med Millie har vi dammsugit second hand-butiker (”op shops”), kollat på utsikter, varit på fest med temat ”klä ut dig till ditt stjärntecken”, bakat, cyklat mellan vingårdar och provat 14 sorters vin, fnittrat, ätit fish & chips och slutligen firat in advent.
Jag har även hunnit med att bada i havet och gjort mitt första betalda jobb – hjälpte till att servera kaffe i en food truck. Varje söndag är det marknad längs vattnet i Napier. Förra veckan köpte jag en kaffe av Bruce i sin vagn. Kiwis är kända för att vara så himla trevliga, och det fick jag ett tydligt bevis på här. Vi började prata, och idag stod jag bredvid honom och lärde mig hur man gör flat white och long blacks, som är de vanligaste beställningarna.
Kan vara bra att kunna nu när jag äntrar nästa fas på äventyret – jobbsökandet.
Wellington – här kommer jag!
___________
If last week was one of the toughest so far in NZ, this week was one of the best.
Napier is the hub of the hornets’ nest of cute places that is Hawke’s Bay along the North Island’s east shore. It was severely damaged by an earthquake in the 1930s, and when it quickly was rebuilt it was made in the spirit of the time. As a consequence, art deco runs through everything in this city. From the straight lines and pastell tones of the fasades to the Gastby clothes in the stores and the ”tours in a retro car” tourist attractions.
I really like it here. It feels like staying at a beach resort, on holiday from the holiday. Millie and Dion is a couple in their 50s with their own little paradise – a big garden, a horse, some chicken and a swimmingpool. The house itself is very cute with its countless angles, corners and decks. There’s also Gretchen, objectively one of the cutest cats in the world.
The wwoofing has consisted in planting kumara, replanting some trees and cleaning the swimmingpool, but also in keeping Millie company and talk about everything and nothing.
I’ve been accompanied by the German wwoofers Fine and Lena. Together with Millie and the girls I’ve scanned op shops, enjoyed great views, gone to a birthday party with the theme ”dress up as your star sign”, baked, biked to wineries and tasted 14 varieties, giggled, eaten fish & chips and finally celebrated advent and the arrival of December.
I’ve also been swimming in the ocean and gotten my first paid job here – serving coffee in a food truck. Every Sunday there’s a market along the shore in Napier. Last Sunday I bought a coffee from Bruce in his truck. Kiwis are widely known for their kindness and hospitality, and in him I got a great proof of that. We started talking, and today I found myself standing next to him in the truck learning how to make a flat whites and long blacks. Might be a useful skill, as I now move on to the next stage of this trip – the job hunting.
Wellington – here I come!
Gröna Julia 