Postcard from Windy welly

You know the drill, English version further down

Just det, kanske dags att uppdatera här lite. Två veckor har flutit förbi och jag har etablerat mig i huvudstaden. Det var en fyra timmars bilresa från Napier förbi vidsträckta fält och kullar. Hade inte gjort särskilt mycket research inför resan. När jag tänkte ”nu måste jag ändå va framme snart” nådde jag såklart ett bergspass. Och då öppnade sig himlen.

Tog mig igenom storslagna Remutaka Hill Road som gav en föraning av sydön, och kom slutligen fram till Wellington. Windy Welly, som det kallas. Värre blåshål får man leta efter.

Jag bor på vandrarhemmet Base centralt och med min egen parkering. Betalar gör jag genom att göra housekeeping 16 timmar i veckan. Bra sätt att lära känna folk på här, och så bjuds det på tjusiga vyer över stan när man städar i ett av de mer lyxigare rummen på åttonde våningen.

Har även bedrivit idogt jobbletande för att dryga ut kontot lite. Nu är det lite andra jobb än fruktplockning som bjuds, eftersom jag bor mitt i en stad. Efter ett par veckor fick jag napp – ska tillbaka till postyrket och sortera paket med start på fredag haha 😀

Vad har jag gjort i övrigt? Tja, som de flesta andra backpackers som lever hostelliv. Sovit i sovsal, lagat mat i överfullt kök, tvättat i skumma (pun intended) maskiner, träffat folk från hela världen (nåväl, mest tyskar och fransmän), hängt i källarens pub, blivit förkyld. Har dessutom ätit pepparkakor och kollat Musikhjälpen så mycket jag kunnat.

Har även hunnit med att bocka av några av turistattraktionerna, såsom att dricka kaffe från något av de otaliga caféerna, cruisa längs kustlinjen vid Oriental Bay, strosa på nationalmuseet Te Papa och beundra utsikten från Mt Victoria.

Stötte även på Ana, en av deltagarna i The Great Kiwi Bake Off inne på ett varuhus. Det är nya zeeländska versionen av Hela Sverige bakar och typ det enda jag sett på TV här.

Just det, jag har fyllt år också! 25 var en bra ålder, men 26 verkar helt okej det med. Det firas med kärt återseende av ett par Aucklandkompisar, att gå till frisören, fika Anas bakverk, få post från Sverige och dansa loss på klubbgatan 😀

Har även vågat mig utanför stan och tillsammans med en hostelkompis avklarat en mils vandring längs med västkusten Kapiti Coast. Var inte det smartaste jag gjort med tanke på förkylningen och det så kallade sommarvädret för dagen, men yolo.

_________

Right, I have a blog. Long time no see.

Two weeks have passed and I’ve settled in the capital. The four hour long drive from Napier went along wide fields and hills. I hadn’t done that much research before I set out. After a while I started to wonder if I’d actually make it to Wellington that day, only to reach a mountain pass the minute after, of course. And then the sky opened up. I survived through the vast Remutaka Hill Road, that gave a hint about what to expect from the South Island, and finally reached my destination. Windy welly, as it’s commonly called. And windy it is.

I stay at the centrally located Base hostel with my own parking lot. How do I pay for this, considering I have no job? Well, I do housekeeping 16 hours every week. A great way to get to learn people, and also to get a nice view when cleaning the rooms on the 8th floor.

However, some money inflow would be nice, so I’ve been very busy trying to find a job. Since this is a city, fruit picking is not a typical job. I found something completely different – I’m going back to the post job sorting freight and parcels starting on Friday haha 😀

What am I up to apart from that? Well, like most other backpackers living hostel life – slept in dorms, cooked in a crowded kitchen, washed in dodgy laundry machines, met people from all over the world (well, mostly Germans and French..), hanged out in the basement pub, caught a cold. I’ve also covered some of the must do tourist attractions like having a coffee at one of the cafés, cruising along the coast line at Oriental Bay, wandering at the national museum of Te Papa and admiring the view from Mt Victoria.

Also bumped into Ana, one of the contestants in my favorite show The Great Kiwi Bake Off. That’s basically the only thing I’ve seen on TV here.

Right, I’ve had my birthday as well! 25 was a good age, but 26 seems alright so far as well. Celebrated big by reuniting with some of my Auckland friends, getting a haircut, having coffee and one of Ana’s cakes, getting post from Sweden and finally clubbing my ass off 😀

I’ve also dared to drive out of the city and together with a hostel friend struggled through a 10 km hike along the western coast line Kapiti Coast. That wasn’t the smartest thing to considering my cold and the so called summer weather. Yolo.