Hey you English speaker, please scroll down!
God fortsättning!
Så har ännu en jul kommit och gått, den första jag tillbringat utomlands. Jag har alltid sagt att jag aldrig skulle kunna fira jul någon annanstans än hemma i Svedala men det gick tydligen, även om jag fick jobba hårt för att den rätta julkänslan skulle infinna sig.
Nog försöktes det ändå. Redan när jag anlände i början av december stod julgranen redo på Courtney Place i närheten, och även vi på hostlet har försökt pynta.
Mitt jobb på posten har också tuffat på, vilket inneburit tidiga morgnar och alldeles för lite sömn. Jag sorterar paket, varav en ansenlig del förmodligen är julklappar. Insikten att jag har samma jobb som Karl-Bertil Jonsson såhär i juletid gör det lite enklare!
På julafton ordnade de med något extra för personalen, och vad passade då bättre än att dra fram grillen, klockan sju på morgonen? Glögg och lussebulle byttes mot hamburgare, två sorters korv, bacon, stekt ägg, hash browns och läsk. Kiwi style. Visst känner ni julstämningen nalka?
På julaftonskvällen bjöd en av de heltidsanställda kollegorna på hostlet in till knytkalas. Då gällde det att bidra, så jag köpte färs och rullade köttbullar för fulla muggar. Kokade även fudge och köpte pepparkakor i närmsta affär(!). Vi lekte Secret santa, där alla skulle köpa med sig en klapp.
Och plötsligt var den där.
Mitt under klapputdelningen kom julstämningen, och jag satt salig i mitt hörn och betraktade paket öppnas och folk brista ut i leenden av olika slag. Det var en fin jul.
På juldagskvällen hölls en middag med det morbida namnet Orphan Christmas för alla oss ”föräldralösa” här. Maten var hemlagad av personalen och särskilt god var korvarna inlindade i bacon, nästan som svenskt julbord och med det syndiga namnet ”pigs in blankets”.
Föräldralös är jag ju tack och lov inte. Ett samtal hem till Skede var också på sin plats under julhelgen, inklusive katt till pappas förtret..
De senaste dagarna har varit klassiska mellandagar. Vilken dag är det? Vet inte. Vad ska jag göra? Vet inte.
Har jobbat på, något omtöcknad, och de lediga stunderna har tillbringats med häng nere vid en småbåtshamn med nyfunna vänner. Uppe till vänster skymtar även den nya zeeländska ”julgranen”, pohutukawan, som likt en julstjärna slår ut sina röda blommor sådär lagom till jul.
Sommaren tvekar, men den är påväg. Jag har inte kunnat bada i Wellington ännu, och när vädret väl blev bättre läckte en massa avloppsvatten ut i hamnen nyligen. Badförbudet är hävt nu dock, så nu vete katten om jag inte ska fira in det nya året med ett nyårsbad..
Gött nytt!
Happy Christmas!
Another Christmas has come and gone. My first Christmas abroad. I’ve always been telling people I could never spend Christmas somewhere else but back home in Sweden, but apparently it was possible, even though I had to work hard for the Christmas spirit to arrive.
However, people were trying. Already when I first got to Wellington in the beginning of December, there was a proud Christmas tree at Courtney Place around the corner, and the hostel also did their best to decorate our temporary home.
I started my work at the Courier Post, which meant early mornings and way too little sleep. I’m sorting parcels, of which I guess a lot are Christmas presents. It all reminds me of a Swedish cartoon about a boy working for the Post around Christmas. Like Robin Hood he steals present to rich people and gives and to people on the streets, so all this makes it a bit easier for me to do the 4.30 am drive to work!
On Christmas Eve something special was organized for the Post staff, and what’s better than lighting the barbeque? At 7 am. The traditional moulded wine and saffron buns I’m used to were replaced by hamburgers, two kinds of sausage, bacon, fried eggs, hash browns and Coke. Kiwi style. You surely feel it’s Christmas, right?
Later that night, I went to a potluck dinner organized by one of the staff members at the hostel. That required me to step up. I bought mince and spent the afternoon rolling Swedish meatballs. Also made fudge and bought Swedish gingerbread biscuits in the closest supermarket(!). We played Secret santa, where everyone was supposed to bring a gift to someone.
And then suddenly, there it was.
During the gift exchange the Christmas spirit hit me. I sat in the corner, observing people unwrapping their gifts and saw huge smiles take over their faces. It was truly a holy night, haha.
Christmas Day was celebrated with a dinner with the morbid namne Orphan Christmas for all us staying at the hostel. The home cooked food was delicious, and especially popular were the ”pigs in blankets” – sausages rolled in bacon, and somewhat reminding me of the traditional Swedish Christmas food.
Thankfully, I’m not an orphan after all. A phone call back home to my parents gave this Christmas some family time at least. Inclusive cat, to my dad’s dismay..
The last days have been like the days between Christmas and New Year’s always are. What day is it? Don’t know. What to do? Don’t know.
Have been doing my best to work, ”slightly” tired, and time off has been spent with my small group of friends, trying to catch some sun.
The summer is hesitating, but it’s coming. Sadly, I haven’t been able to go for a swim in Wellington yet. And when the weather got nice, a water pipe with waste water broke, contaminating the harbour water. The ban is off now though, so think I’m gonna go for a New Year’s swim today..
Happy new year!
Gröna Julia 