Tjosan från Nya Zeelands södra ö! Drygt fyra månader in på resan och återigen ändrar den karaktär. Från kringhattande gårdsliv via vardag i storstad går vi nu in i fasen roadtrippande med kompisar. Henrike och Alex har lämnat Uppsala för några veckor här, och jag är inte den som säger nej till sällskap.
Vi inledde starkt med ett par sista utekvällar i Wellington, varav en med dragtema som synes, innan mina strukturerade vänner på något mirakulöst sätt lyckades transportera mig ombord på färjan söderut över Cook Strait. Sällan har jag varit så bakfull och uppriven över att lämna ett ställe..
Sydön tog emot oss med ett leende, tack och lov. Vädret är fint på sydön, betydligt soligare och varmare än i Wellington.
Min lilla Gettan tog oss säkert några kilometer från färjeläget i Picton till en liten pyttecamping där vi ställde upp vårt tält. På kvällen värmde vi nudlar i vårt lilla stormkök som inhandlats i huvudstaden dagen innan.
Sover oförskämt bra i tältet faktiskt. Finns få bättre sätt att vakna på än genom att kika ut genom en tältduk och blicka ut över en sjö.
Färden gick vidare med ett par nätters stopp i Nelson, där vi besökte landets mittpunkt(?) och därefter nationalparken Abel Tasman. Jag har en stark motvilja att vara den typiska turisten eller backpackern, och liksom forslas mellan diverse turistmål som bockas av ett efter ett. Men nu utmanade jag mig själv till att göra just detta.
Vi gjorde en tvådagarstur i nationalparken som är Nya Zeelands minsta. Första dagen paddlade vi kajak norrut några timmar, med lunchstopp på lilla Adele Island. Vattnet var så blått man kan tänka sig. Vi nådde Anchorage, målet för dagen, och slog upp tältet, för att dagen därpå vandra den dryga milen tillbaka dit vi kom från.
Det var första gången jag gjorde en hike med övernattning sådär, men absolut inte den sista! Kanske för den fina omgivningen, kanske för den relativt lätta terrängen, kanske för att det var en utmaning att kånka med all packning på ryggen.
Hur som. Vi bilade vidare in mot landet, gjorde ytterligare en tältövernattning och nådde så igår västkusten. Här bockade vi av ytterligare en sak på att-göra-listan, nämligen de lustigt formade Pancake Rocks. Check!
Nu laddar vi batterierna i småsömniga men trevliga Greymouth. Vi bor på ett urmysigt hostel som tidigare var kloster. Ett hundra år gammalt hus är verkligen gammalt för att vara Nya Zeeland. Det enda vi gjort här är att prova öl på det välkända bryggeriet Monteith. Och det är ju inte så tokigt!
———
Waddap from the South Island! Four months into my trip it’s changing its character once again. Having experienced both nomading farm life and the everyday life in a capital city we’re entering the next phase; road tipping with friends. Henrike and Alex have left cold Uppsala and Sweden for a few weeks down here, and I don’t say no to some company!
We started off strong with some final nights out in Wellington, among which one in full drag as can be seen above, before my structured friends miraculously got me onboard the ferry across the Cook Strait. It’s fair to say I was hungover and sad to leave the city behind me. The struggle was real.
The South welcomed us with a smile, thankfully. The weather down here is both warmer and sunnier than in Wellington.
Gettan took us safely some kilometres from the ferry to a teeny tiny campsite where we put up our tent. In the evening we made noodles with our small portable kitchen we bought previous day.
I sleep surprisingly well in the tent, actually. There are few better ways to wake up then by looking out of a tent for a lake view.
The trip continued with a couple of nights at a hostel in Nelson, where we visited the centre(?) of New Zealand, before we set off for the Abel Tasman National Park. I reject being the typical tourist or backpacker, being herded between tourist attractions just to tick off all the boxes on the list. But this time I challenged myself and did exactly this.
We made a two day trip in this smallest National Park of the country. First, we kayaked north for some hours, with a lunch break at the small Adele Island. The water was as blue as you can imagine. We reached Anchorage, our goal for the day, where we put up our tent, only to make the roughly 12 km hike back following day. This was the first time I did an overnight hike, but definitely not the last! Maybe it was because of the beautiful surroundings, maybe because of the relatively easy terrain, or maybe because it was a challenge to walk with all our backpacks.
Anyways. We continued further into the country, made another overnight tenting and reached the west coast. Here we managed to tick another attraction off the list, admiring the peculiar Pancake Rocks along the coast. Check!
Now we’re charging our batteries in the sleepy but nice Greymouth. We stay in a former monastery that now serves as acute hostel. A 100 year old house is truly old with NZ measures. The only thing we accomplished here so far is a tasting tray of beer at the well known brewery Monteith. And that’s not too bad!
Gröna Julia 