Jag har köpt en fakkin bil!

Förra fredagen klimataktivist – denna fredag klimatbov! Det tog mig 25 år men nu kan även jag titulera mig bilägare.

Jag vet att det inte är rätt väg att gå när vi måste minska bilismen och gå mer mot delat ägande – men snälla låt en kvinna leva lite! Det är det helt klart smidigaste sättet att ta sig runt på Nya Zeeland, det ger större flexibilitet och det ger frihet. Sånt jag vill ha nu. Jag vet att det här låter som ett enda stort försvarstal, men det är såna tankar jag haft i huvudet senaste tiden för att argumentera mig till att ta det här beslutet.

Och man måste trots allt kunna se skillnad på individ och struktur.

Det är något särskilt med att köpa sin första bil har jag hört, och det stämmer verkligen. Känner mig fortfarande som på vingar, kan inte fatta att den är min. Det är verkligen utanför min komfortzon att köra bil bland massa andra bilar, navigera i en ny stad – och dessutom i vänstertrafik! Men jag fixar det.

Med min lilla Hyundai Getz (som behöver döpas – namn någon?) som jag köpte av en kompis kompis igår kväll har jag hittills agerat chaufför åt tre svenska tjejer jag lärt känna här – fatta känslan att inte vara den som får skjuts utan själv vara den coola bakom ratten?! Det innefattade bland annat en raggarrunda på huvudgatan Queen street till tonerna av Fricky, Beatrice Eli och klassiska hits från Lilla Melodifestivalen. Episkt.

Vi hamnade till slut på en bar vid hamnkvarteret där vi spelade minigolf kl 01 på natten. Som man gör. Varje bana var uppbyggd kring ett visst tema – behöver jag ens åka till Hobbiton nu undrar jag?

Imorgon ska jag ta min pärla och lämna Auckland för livet på landet. Det är nu livet händer.

End of cheesy inlägg.