South Island part 2 & blueberries

English further down 😉

Tja tja bloggen!

Det var ett tag sedan, nästan en månad. Har varit en stor del roadtrippande med ny säng (eller markplätt) nästan varje natt. Nu har jag dock landat på ett och samma ställe och packat upp min väska – för ett par veckor i alla fall. Och då åker datorn fram! 😀

Efter något dåsiga Greymouth på västkusten körde jag och mina vänner Henrike och Alex in mot landet och genom Arthur’s Pass. Ett enormt bergsmassiv med djupa dalar där min lilla Gettan stretade på. Vi siktade på en campingplats, men när vi väl kom dit fick vi rådet att inte sätta upp vårt tält där. Vi hade nämligen med största sannolikhet fått besök av kean, en liten vildsint fågel som inte drar sig för att nypa tag i allt vad den kommer åt. Så vi hittade en annan plats där vi slog läger och brottades med sand flies istället. En hike hann vi också med, en hike som bara fortsatte och fortsatte på vår väg mot toppen Bealey Spur, 920 meter över havet. Det var värt mödan, kolla på utsikten! Sju timmar senare var vi ganska färdiga med att gå för den dagen.

Vi fortsatte mot Christchurch, gjorde ett stopp längs vägen vid Springfield och blev besvikna över att det inte fanns ätbara munkar..

I Chch strosade vi runt, åk kebab, kollade in den jordbävningsdrabbade katedralen som fortfarande inte byggts upp nästan tio år senare, och hamnade sedan på en utomhusbio som sålde popcorn och visade Mamma Mia 2.

Slutligen åkte vi även zipline! Tydligen den högsta (150 meter) respektive längsta (drygt 1 kilometer) i hela Nya Zeeland. En lagom adrenalinkick för mig, det gör jag gärna om hemma i Småland!

Därifrån åkte vi mot ett par kända sjöar med märkligt turkost vatten – Lake Tekapu och Lake Pukaki. I närheten fann vi en gratis camping vid en å, där vi bestämde för att sova två nätter, delvis för att spara pengar 😛

Vi fortsatte färden söderut, passerade Wanaka där vi handlade på den lokala matmarknaden och åt den första femdollarspizzan på Dominos på länge. Sedan ankom vi Queenstown där jag kände för att stanna upp ett tag. Vi mötte upp min pojkvän Morten ❤ och det blev några fina dagar med sol och regn, hikes, jetboating och alldeles för många öl vid vattnet – alltid med stadens dramatiska kuliss i bakgrunden.

Något besök i Milfourd sound med det spektakulära fjordarna blev det inte för min del. Området var översvämmat på grund av ihållande regn, så vägen stängdes.

Vi vinkade ”vi ses” till Henrike och Alex på flygplatsen och fortsatte med sikte på Dunedin. Där bockade vi av stadens ”måste” och gick upp och ned för världens (näst) brantaste gata, Baldwin street.

Därefter fortsatte vi upp längs ostkusten, gjorde ytterligare stopp i Chch och Kaikoura och tog slutligen färjan tillbaka till nordön. Det var ett kärt återseende att checka in på Base i Wellington, om så bara för en natt.

Var är jag då nu? Jag är tillbaka i Napier, mitt favoritställe på Nya Zeeland näst efter Wellington. Tyckte det återigen var dags att fylla på kontot lite, så nu tjänar jag mitt levebröd genom att plocka blåbär! Det trodde jag aldrig, att jag skulle få betalt för en sådan syssla, de otaliga gånger jag krupit runt i de småländska skogarna. Varmt är det också, 32 härliga grader idag 😀

Jag har också vinkat av min kära Gettan. Det här kan med andra ord mycket väl också vara det sista ni hör från mig i detta land.. hej svejs!

_____________

Wazzup blog readerz!

It’s been a bit of a silence here, almost one month. It’s been a month of road tripping, with a new bed (or ground) to sleep in (or on) almost each night. Now I’m staying in one place and have unpacked my bag – at least for a couple of weeks. And with that comes the computer 😀

After grey Greymouth at the west coast me and my friends Henrike and Alex drove towards the inland and through Arthur’s Pass. A massive mountain area with deep valleys through which my little Gettan did her best. We aimed for a camp site, only to find the ranger strongly disencouraging us to put up our tent there. The area had frequent visits from the kea, a small but savage bird who isn’t afraid of pinching and stealing everything it sees. So we found another site and had to wrestle the sand flies instead. We went hiking, a walk that never seemed to end on our way up the Bealey Spur top 920 metres above sea level. But it was worth it, just look at the view! Seven hours later we found ourselves fed up with walking for that day.

We continued towards Christchurch and made a stop along the way in Sprinfield only to find – to our great disappointment – there were no edible donuts. In Chch we strolled, had yummy kebab, checked out the cathedral that was destroyed by an earthquake 10 years ago and still isn’t rebuilt, and suddenly found us attending an outdoor cinema (with popcorn!) showing Mamma Mia 2, and finally went zip lining. Apparently the highest (150 m) and longest (just over 1 km) in the whole country. A decent adrenalin kick with my measures, something I’d love to go again!

From there we went to the lakes of Tekapu and Pukaki – famous for their turqoise water. We found a free camp site in the area, where we decided to stay for two nights to chill and save money 😛

The journey continued south, passing Wanaka where we shopped at the local food market and had our first 5 dollar Domino pizza for a long time. Later that day we arrived in Queenstown where I felt like having a break from the roads for a while. We met up my boyfriend Morten ❤ and had some nice days with sun and rain, hikes, jetboating and way to many beers by the water – always with the city’s dramatic mountain background in eyesight. A trip to Milford sound with its spectacular fjords didn’t happen for me. The area was flooded due to the rain, so the road closed.

We waved ”see you later” to Henrike and Alex at the airport and went on towards Dunedin. Over there we ticked of the city’s ”must” and went the world’s (second) steepest street, Baldwin street, up and down. Having accomplished that, we continued along the east coast, made stops in Chch and Kaikoura and finally took the ferry back to the North island. It was a dear reunion with the hostel as we checked in to Base in Wellington, if only for a night.

So where am I now? Well, back in Napier, my favorite place in New Zealand after Wellington. I thought it was about time to earn some money again, so now I’m picking blueberries for a living. I’ve done it countless times back home, but this is the first time in my life I actually get paid for it! Never thought that would happen. And it’s warm here. 32 lovely degrees today. I’ve also said goodbye to my dear Gettan. Things are changing. This might also be my last report from me in this country.. see ya later!