Lite om mig

Man kan ju inte starta en blogg utan ett fyndigt namn. Gröna Julia fick det bli för mig.

Jag heter Julia Bardh och är utbildad miljövetare och journalist. Jag har arbetat som reporter på Vetenskapsradion och ett par P4-kanaler, och även gjort lite frilansjobb.

Men jag har något nomadiska drag och håller mig inte länge på samma plats.

Uppvuxen i mitt älskade Småland har jag vid upprepade tillfällen stuckit ut näsan i stora vida världen för att se vad som finns där.

Via Norrköping, Düsseldorf, Stockholm, Uppsala, ett halvår i Nya Zeeland och några veckor i ett i Vietnam i lockdown har jag slutligen hamnat i Danmark.

Som barn hade jag tre drömyrken; journalist, brevbärare och författare. Sambandet mellan dem verkar vara ett intresse för det skrivna ordet. Oavsett om jag står bakom dem själv eller enbart är budbäraren har jag en oerhörd fascination för dem. Hittills har jag uppnått två av tre. Mitt år på Postnord var det roligaste året rent arbetsmässigt, och jag saknar smutskastningen med glimten i ögat runt fikabordet. Jag jobbar på att uppfylla det tredje drömyrket, och en blogg där jag samlar texter är i alla fall en start.

Jag älskade skolan och det föll sig naturligt att även intressera sig för miljö- och hållbarhetsfrågor när jag började högstadiet och fick ämnen som biologi och kemi på schemat.

Det ligger ganska nära tillhands att tycka om att vara i naturen när man är uppvuxen på landet, men det var först i skolbänken som poletten trillade ner. Jag insåg vilka rättigheter människan anse sig ha över naturen, hur lätt människan kan fördärva den och att det är precis det vi gör.

Därför försöker jag dra mitt strå till stacken för att motverka det. Det kan låta naivt, och det är det. Bara att bo i Sverige eller Danmark med allt var det innebär gör det väldigt svårt. Hur man än gör kräver det väldiga resurser som tär på och förändrar jorden. Och det finns flera vägar att gå.

I grunden är jag en idealist, men med tiden har jag tappat lite hopp. Jag har starka idéer om vad som är rätt och fel, men jag tror inte att vi kommer nå hela vägen fram. Så vill jag inte ha det – jag vill väcka den där gnistan till liv igen! För att inte ens försöka är inget alternativ.

Jag har varit engagerad inom Fair Trade-rörelsen på flera sätt, bland annat genom att besöka producenter i Sri Lanka och Indien inom ramen för min kandidatuppsats. Jag har varit volontär vid Klimatriksdagen i Norrköping 2014, och var medarrangör av vetenskapsfestivalen Pint of Science i Uppsala 2019.

Att resa är spännande, att resa långt är kittlande. I september 2019 åkte jag till Nya Zeeland, köpte en bil och reste mellan olika gårdar i syfte att lära mig om olika typer av jordbruk.

Jorden kommer vara kvar här länge, längre än människan. Men det är upp till människan att avgöra hur länge vi vill vara en del av planetens historia.

Jag är ingen vegan, inte ens vegetarian. Jag köper inte bara ekologiskt eller närproducerat. Jag flyger till och med. Även om jag vet att jag inte borde.

Tanken med Gröna Julia är inte att visa upp mitt perfekta klimatsmarta liv, utan det är snarare en plats där jag personligt kan berätta om mitt liv utan att vara privat, och där jag bjuder in alla som vill att läsa. En ventil för mina ”skriviga” fingrar. Här är mina erfarenheter och betraktelser. Jag vill undersöka, vrida och vända på saker. Försöka komma fram till slutsatser, men samtidigt hela tiden vara beredd att ifrågasätta dem, aldrig vara riktigt säker på något. Gröna Julia är en slags offentlig dagbok, och du är varmt välkommen att tjuvläsa.

Jag har en kandidatexamen i miljövetenskap, men känner mig mer osäker än någonsin. Det är som det berömda Dalai Lama-citatet, ur ”The paradox of our age”:

We have more degrees, but less sense. More knowledge, but less judgement. More experts, but more problems. More medicines, but less wellness

/ Gröna Julia, februari 2021